Fyra av tio tycker det är för krångligt

Över hälften av Sveriges arbetsgivare budgeterar varje år för att erbjuda sina medarbetare det årliga friskvårdsbidraget. Ett bidrag som Sveriges arbetstagare, tillsammans med företagshälsovård, rankar som den allra bästa förmånen.

Fakta visar dock att en av tre som erbjuds friskvårdsbidraget inte utnyttjar bidraget och att fyra av tio tycker det är för krångligt. En av åtta köper ett träningskort men använder det sedan inte.

Två av tre anser att arbetsbördan har ökat under 2012. Högst på svenskarnas önskelista inför 2013 var en bättre balans mellan arbete och fritid.

Att förebygga arbetsrelaterad ohälsa är en ledarskapsfråga. Det finns mängder av krav på hur en arbetsgivare ska säkerställa en god arbetsmiljö. Det finns också mängder av inspiration som en arbetsgivare kan erbjuda sina medarbetare för att utveckla en välmående arbets- och prestationskultur.

Ett av alla regelverk är det så kallade friskvårdsbidraget. Jag kan konstatera att regelverket är förlegat. Därför har jag nu släppt en ny rapport som handlar om att förenkla och modernisera regelverket för friskvårdsbidraget. Det handlar om att underlätta för arbetsgivarna att erbjuda individuellt anpassade aktiviteter för sina medarbetare. Det handlar om att göra det mindre krångligt. Jag vet att när denna förbättring sker kommer alla bli en vinnare.

Releaseparty! Ny rapport och debattartikel

Det finns mängder av krav på hur en arbetsgivare ska säkerställa en god arbetsmiljö. Det finns också mängder av inspiration som en arbetsgivare kan erbjuda sina medarbetare för att utveckla en välmående arbets- och prestationskultur. Ett av alla regelverk är Skatteverkets regelverk som syftar till att underlätta för Sveriges arbetsgivare att erbjuda sin personal friskvårds- och motionsaktiviteter. Det så kallade friskvårdsbidraget.

Friskvårdsbidraget är etablerat sedan många år. Det har periodvis debatterats och ifrågasatts avseende innehåll. Jag kan konstatera att regelverket är förlegat. Idag släpper jag en ny rapport där jag delar med mig av min samlade nulägesanalys samt föreslår ett antal konkreta förbättringsåtgärder. Målet är att på ett bättre sätt anpassa regelverket till dagens samhälle.

Jag har förstås funderat en hel del på hur man bäst kan fira målgången av en ny rapport. Denna gång sker releasepartyt med en debattartikel, hurra!

Den våta drömmen

För några år sedan när jag närvarade på Riksidrottsförbundets årsstämma roade jag mig med att i alla lediga pauser ställa två frågor till en mängd ordföranden och generalsekreterare inom idrottens 69 olika idrottsförbund. Min första fråga var, ”vad tror du kommer att ena idrotten i framtiden?” och den andra ”vad är dina drivkrafter i ditt uppdrag?”. Detta ledde till flera intressanta samtal.

På den första frågan om vad som kommer att ena idrotten i framtiden kan jag konstatera att alla kan enas kring att den minsta gemensamma nämnaren handlar om glädjen till idrotten eller glädjen att idrotta. Man lyfter fram att det centrala är att det ska vara kul. På den andra frågan om drivkrafter blev jag kanske lite förvånad när jag insåg att den gemensamma röda tråden verkar vara att få håva hem ädla medaljer i de största tävlingarna inom den egna idrotten eller att få vara med och arrangera ett VM, EM eller liknande i Sverige. Ett antal ordföranden och generalsekreterare som för tillfället stod inför ett VM, EM, OS etc var förstås stolta över att få vara en del av sin idrott och att få följa sitt landslag till dessa tävlingar med en förväntan om bra resultat. Några lyfte också fram de positiva effekter detta genererar. Svenska folkets intresse ökar och man vill börja med deras idrott. Några kunde dock konstatera att det var svårt att planera smart eftersom när det plötsligt går riktigt bra i ett VM eller OS är anstormningen så stor att man inte klarar av att ta emot alla barn och unga som vill prova på idrotten.

Nu när jag har följt Uppdrag granskning och hur Leksands kommun genom åren har stöttat Leksands IF för att lyckas med sina framgångar kan jag inte låta bli att dra en parallell till mina två ställda frågor. Jag tänker på hur många kommunstyrelser som genom åren antagligen skulle kunna svara exakt likadant på mina två frågor. Glädjen i att erbjuda kommuninvånarna en ny idrottsarena för kul idrott och som samtidigt är särskilt anpassad efter ortens mest framgångsrika idrottslag. Det är nästan alltid ett fotbollslag eller ett hockeylag. Jag kan höra hur argumenten flyger när man ska besluta om investeringar i miljardbelopp i en ny sporthall eller idrottsarena. ”Det kommer generera bra PR för orten, det kommer skapa glädje för kommuninvånarna och vi kommer förbättra folkhälsan”.

Det paradoxala är att samtidigt står tusentals befintliga gymnastiksalar och idrottshallar runt om i landet just nu utan underhåll och anpassning efter dagens idrottande barn, ungdomar och vuxna. Jag har genom åren fått möjligheten att se mängder av idrottshallar och träffat mängder med föreningsföreträdare som är olyckliga över både skitiga och trasiga idrottshallar som inte är anpassade efter den aktivitet man önskar genomföra.

Under tiden fortsätter kommunstyrelserna runt om i landet att drömma vidare om när ortens stolthet kommer att vinna allsvenskan, elitserien eller superettan. Undrar när de kommer vakna?