Den våta drömmen

För några år sedan när jag närvarade på Riksidrottsförbundets årsstämma roade jag mig med att i alla lediga pauser ställa två frågor till en mängd ordföranden och generalsekreterare inom idrottens 69 olika idrottsförbund. Min första fråga var, ”vad tror du kommer att ena idrotten i framtiden?” och den andra ”vad är dina drivkrafter i ditt uppdrag?”. Detta ledde till flera intressanta samtal.

På den första frågan om vad som kommer att ena idrotten i framtiden kan jag konstatera att alla kan enas kring att den minsta gemensamma nämnaren handlar om glädjen till idrotten eller glädjen att idrotta. Man lyfter fram att det centrala är att det ska vara kul. På den andra frågan om drivkrafter blev jag kanske lite förvånad när jag insåg att den gemensamma röda tråden verkar vara att få håva hem ädla medaljer i de största tävlingarna inom den egna idrotten eller att få vara med och arrangera ett VM, EM eller liknande i Sverige. Ett antal ordföranden och generalsekreterare som för tillfället stod inför ett VM, EM, OS etc var förstås stolta över att få vara en del av sin idrott och att få följa sitt landslag till dessa tävlingar med en förväntan om bra resultat. Några lyfte också fram de positiva effekter detta genererar. Svenska folkets intresse ökar och man vill börja med deras idrott. Några kunde dock konstatera att det var svårt att planera smart eftersom när det plötsligt går riktigt bra i ett VM eller OS är anstormningen så stor att man inte klarar av att ta emot alla barn och unga som vill prova på idrotten.

Nu när jag har följt Uppdrag granskning och hur Leksands kommun genom åren har stöttat Leksands IF för att lyckas med sina framgångar kan jag inte låta bli att dra en parallell till mina två ställda frågor. Jag tänker på hur många kommunstyrelser som genom åren antagligen skulle kunna svara exakt likadant på mina två frågor. Glädjen i att erbjuda kommuninvånarna en ny idrottsarena för kul idrott och som samtidigt är särskilt anpassad efter ortens mest framgångsrika idrottslag. Det är nästan alltid ett fotbollslag eller ett hockeylag. Jag kan höra hur argumenten flyger när man ska besluta om investeringar i miljardbelopp i en ny sporthall eller idrottsarena. ”Det kommer generera bra PR för orten, det kommer skapa glädje för kommuninvånarna och vi kommer förbättra folkhälsan”.

Det paradoxala är att samtidigt står tusentals befintliga gymnastiksalar och idrottshallar runt om i landet just nu utan underhåll och anpassning efter dagens idrottande barn, ungdomar och vuxna. Jag har genom åren fått möjligheten att se mängder av idrottshallar och träffat mängder med föreningsföreträdare som är olyckliga över både skitiga och trasiga idrottshallar som inte är anpassade efter den aktivitet man önskar genomföra.

Under tiden fortsätter kommunstyrelserna runt om i landet att drömma vidare om när ortens stolthet kommer att vinna allsvenskan, elitserien eller superettan. Undrar när de kommer vakna?

En reaktion på ”Den våta drömmen

  1. Påminner mig om när jag diskuterar ideologier med min artonårige son och jag nästan jämt slutar med att säga att ”allt det där låter skitbra men det brukar spricka på att människan är en idiot.” Förlåt svartsynen till helgen. Det finns säkert hopp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s