Det är lugnt. Det är bara en miljon som kommer titta.

I onsdags vaknade jag av radion och nyheten att svenska folket toppar listan i EU:s nya träningsbarometer. Briljanta trendspanaren Christina Cheng kommenterade nyheten i Ekot.

Stolt basunerades det ut att vi är bäst i EU. Med det menas att 70% av svenska folket uppskattar att de motionerar minst en gång i veckan eller mer. Med motion menade man, i denna undersökning, aktiviteter såsom träning, dans och trädgårdsarbete.

Det som inte uppmärksammades, i samma undersökning, är att svenskarna samtidigt sitter mest i hela EU. Svenskar, luxemburgare och tjecker är värst. 20 procent av oss sitter 8,5 timmar eller mer varje dag. Portugal, Malta och Slovenien utmärker sig genom att 30 procent av ländernas invånare bara sitter 2,5 timmar på en hel dag. På Malta uppger 75 procent av invånarna att de aldrig tränar.

I min senaste rapport Sitta är det nya röka beskriver jag precis detta, dvs hur svenska folkets livsstil just nu förändras. Stark är det nya smala och Sitta är det nya röka.

Onsdagar är min träningsdag. Jag leder två olika gruppträningspass mitt på dagen. Ett fartfyllt och konditionskrävande pass och ett fokuserat teknikträningspass. När jag var klar satte jag på min Iphone. Gick till omklädningsrummet och klädde av mig. Då ringer telefonen. En reporter från TV4 ringer, hon går rakt på sak. Hon vill ha min kommentar till den nya träningsbarometern. Jag ber om en snabbdusch och att få återkomma. I duschen hinner jag tänka att jag behöver lyckas få fram hela budskapet på ett välbalanserat sätt. Vi snackar, hon blir nöjd och vill träffa mig snarast för intervju. En minut senare väntar de utanför.

Precis när intervjun ska börja upptäcker jag att det känns konstigt att göra denna intervju klädd i mina B-mys-träningskläder med varken fixat hår eller en droppe smink. Jag hasplar ur mig något om att jag i alla fall känner mig nytränad och skön på insidan.

Reportern peppar mig generöst. Kameramannen ler och säger: Det är lugnt, det är bara en miljon som kommer titta på inslaget.

400 miljoner kronor i underskott varje år

Ekot genomför just nu en välbehövlig granskning av hur det går för de idrottsarenor som byggts i Sverige under 2000-talet. Hårdast drabbas Sveriges kommuner som får lägga ut över 400 miljoner kronor varje år för att täcka underskottet. Två av 43 granskade arenor har troligen en stabil ekonomi. Det ska också noteras att Friends Arens och Tele2 Arena inte ingår i granskningen.

Detta gör att jag måste ta fram min blogg från för precis ett år sedan om Den våta drömmen.

För några år sedan när jag närvarade på Riksidrottsförbundets årsstämma roade jag mig med att i alla lediga pauser ställa två frågor till en mängd ordföranden och generalsekreterare inom idrottens 69 olika specialidrottsförbund.

Min första fråga var, ”vad tror du kommer att ena idrotten i framtiden?” och den andra ”vad är din drivkraft i ditt uppdrag?” Detta ledde till flera intressanta samtal.

På den första frågan om vad som kommer att ena idrotten i framtiden kan jag konstatera att alla kan enas kring att den minsta gemensamma nämnaren handlar om glädjen till idrotten eller glädjen att idrotta. Man lyfter fram att det centrala är att det ska vara kul.

På den andra frågan om drivkrafter blev jag kanske lite förvånad när jag insåg att den gemensamma röda tråden är att få håva hem ädla medaljer i de största tävlingarna inom den egna idrotten eller att få vara med och arrangera ett VM, EM eller motsvarande i Sverige.

Ett antal ordföranden och generalsekreterare som för tillfället stod inför VM, EM, OS etc var förstås stolta över att få vara en del av sin idrott och att få följa sitt landslag till dessa tävlingar med en förväntan om bra resultat. Några lyfte också fram de positiva effekter detta genererar. Svenska folkets intresse ökar och man vill börja med deras idrott. Några kunde dock konstatera att det var svårt att planera smart eftersom när det plötsligt går riktigt bra i ett VM, EM eller OS är anstormningen så stor att man inte klarar av att ta emot alla barn och unga som vill prova på idrotten.

Nu när jag följer Uppdrag granskning och hur Leksands kommun genom åren har stöttat Leksands IF för att lyckas med sina framgångar kan jag inte låta bli att dra en parallell till mina två ställda frågor. Jag tänker på hur många kommunstyrelser som genom åren antagligen skulle kunna svara exakt likadant på mina två frågor.

Glädjen i att erbjuda kommuninvånarna en ny idrottsarena för kul idrott och som samtidigt är särskilt anpassad efter ortens mest framgångsrika idrottslag. Det är nästan alltid ett fotbollslag eller ett hockeylag. Jag kan höra hur argumenten flyger när man ska besluta om investeringar i miljardbelopp i en ny sporthall eller idrottsarena. ”Det kommer generera bra PR för orten, det kommer skapa glädje för alla kommuninvånare och vi kommer förbättra folkhälsan”.

Det paradoxala är att samtidigt står tusentals befintliga gymnastiksalar och idrottshallar runt om i landet just nu utan underhåll och anpassning efter dagens idrottande barn, ungdomar och vuxna. Jag har genom åren fått möjligheten att se mängder av idrottshallar och träffat mängder med föreningsföreträdare som är olyckliga över både skitiga och trasiga idrottshallar som inte är anpassade efter den aktivitet man önskar genomföra.

Under tiden fortsätter kommunstyrelserna runt om i landet att drömma vidare om när ortens stolthet kommer att vinna allsvenskan, elitserien eller superettan. Undrar när de kommer vakna?

Nu har det gått ytterligare ett år. Det är dags att vakna nu.

Här berättar Ekots reporter Per Ivarsson mer om granskningen.

Stark är det nya smala

Idag kan vi höra på nyheterna att Sverige ligger i topp i EU:s träningsbarometer. Svenska folket har länge haft ett gott rykte i övriga Norden och Europa om att vi är en aktiv befolkning med träning som en del av vår livsstil. Sportbranschen har varit snabbast växande under 2000-talet. I framtiden kommer ännu fler länder vända sina blickar mot de hälsosamma svenskarna.

När omvärldsanalysföretaget Kairos Future frågade svenska folket i åldern 35-75 år hur man tänker om sin framtid som äldre visade det sig att i alla åldersgrupper drömmer man om att vara frisk när man tänker på sin framtid som äldre. I undersökningen konstaterar man att hälsa har gått från att handla om att undvika sjukdom till att må bättre än bra.Vi ställer högre krav på hälsan än tidigare. Det har också gjort hälsan mer subjektiv och mer av en ideologi, en livsstil sammanknuten med vår livsstilskonsumtion.

I hela världen är intresset för ekologi och klimat stort. Därför är det också helt naturligt att vi tränar för att utveckla oss till hållbara människor genom hela livet. Vi tränar ekologiskt därför att vi vill dö friska.

Förr räckte det med att vara smal och smärt för att uppfattas framgångsrik. Idag anses det framgångsrikt att ha en vältränad kropp som utstrålar välmående och balans i livet. Man uppfattas vara hållbar och därmed seriös i sin framtoning. Detta ligger helt i linje med hur hållbarhetsbegreppet just nu utvecklas på flera olika nivåer; hållbart företagande, hållbar medarbetare, hållbart ledarskap etc. Stark är det nya smala.

Suveräna reaktioner på min nya rapport Sitta är det nya röka

Den vanligaste reaktionen jag har fått (hittills) är de som sedan de läst rapporten har börjat använda sitt höj- och sänkbara bord. Plötsligt insåg de att det var längesedan de höjde till ståläge. Jag har fått flera härliga mail och twitter med bedyranden om att det kommer bli en ändring på sittandet framöver. Bra där! Fortsätt så.

Några andra suveräna reaktioner är dessa:

Barbro Gårdelöv som är träningschef i Friskis&Svettis Göteborg skriver följande i sitt mail:

Vad bra att du utmanar, ifrågasätter och eldar på ”rörelsedebatten” (som idag knappt ens existerar)! Makthavare duckar och nöjer sig med att andra, idrottsrörelsen och kommersiella aktörer, tar ansvaret.  Det kommer inte att räcka, långsiktigt. Och jag undrar, hur lång tid ska det ta, för att inse det uppenbara att människor mår bättre och håller sig friskare genom fysisk aktivitet.  Och att vi alla tjänar på att ha ett rörelserikt samhälle.

Din rapport, hoppas jag rullar igång och initierar en förändring. HEJA DIG!  Folkhälso- och idrottsminister – javisst!  Fysisk aktivitet behöver upp på den politiska agendan.

Peter Larsson, ordförande i Stockholms Idrottsförbund och SISU Stockholm svarade kort och gott:

Super.

Johan Forsell, moderat riksdagsledamot, skrev nyligen två nya tweets:

Det första lyder så här, Vi borde verkligen skaffa ståbord i kammaren. Det här med att sitta i riksdagen är inte helt hälsosamt. Och det andra, Apropå stillasittande låter det lite märkligt höra att ”jag har suttit i riksdagen i 14 år”. Verkar inte hälsosamt. Hög tid för ståbord!

Elin Ekblom Bak, Fil dr medicinsk vetenskap på GIH, som gav ut boken ”Långvarigt stillasittande – en hälsofara i tiden” i höstas skriver:

Mycket bra att vi är många som tar ton i denna fråga. Börjar, som du skriver, bli hög tid för att göra något ordentligt åt situationen. 

Mikael Mattsson, Lektor, PhD på GIH som just nu gästforskar på Stanforduniversitet i Kalifornien hälsar:

Bra jobbat! Fortsatt lycka till med folkbildandet!

Christer Pallin, chefsjurist på Riksidrottsförbundet, skriver att han:

Kommer vidarebefordra rapporten till den projektgrupp som just nu försöker forma RF:s strategi mot 2025. Här finns mer bränsle till elden. Det är inget lätt arbete – men vem har sagt att det ska vara det.

Regeringen är hittills knäpp tyst.

Sitta hela dagen är det nya kedjeröka

När jag skriver en debattartikel blir alltid den första versionen en riktigt lång rackare. Jag fyller den med fakta som gör att mitt inlägg i debatten ska få den tyngd som krävs. Då blir debattartikeln också ganska knastertorr. Jag gillar det. Andra gillar det inte.

För dig som gillar långa versioner av debattartiklar, 6 587 tecken, publicerar jag nu den långa versionen här i bloggen. Du som gillar tajtare versioner, 3 448 tecken, kan läsa debattartikeln i Aftonbladet från i söndags.

ny_minister
Det saknas en samordnare för framtidens svenska folkhälsoutmaningar på regeringsnivå. Det börjar bli bråttom, hälsoklyftan blir djupare. Intresset för att elitmotionera har aldrig varit större samtidigt som stillasittandet har utvecklats till en pandemi. Därför behövs en Hälso- och idrottsminister.

Många forskare och opinionsbildare har genom åren försökt påverka politiker och beslutsfattare att åstadkomma förbättringar för svenska folket att ha en aktiv livsstil. Minskningen av idrottstimmar i skolan, avsaknad av säkra cykelvägar och bristen på idrottshallar för Sveriges föreningsliv är några exempel som debatteras regelbundet. Istället har regeringen avvecklat Statens Folkhälsoinstitut genom en sammanslagning med Smittskyddsinstitutet. Ansvariga statsråd för folkhälsa är barn- och äldreminister Maria Larsson samt socialminister Göran Hägglund. Dessutom är Lena Adelsohn Liljeroth både kultur- och idrottsminister. Det saknas en unik samordnare och det börjar bli bråttom.

Aldrig tidigare har trycket varit så högt på platserna i Vasaloppet. 58 500 personer är anmälda till något av de nio skidloppen som genomförts i veckan. Sporta, träna och idrotta har blivit en del av många svenskars vardagsliv och marknaden har varit en av de bäst växande i världen. Sporthandeln omsätter årligen över 20 miljarder kronor och är den bransch som växer snabbast. Idag anses det framgångsrikt att ha en vältränad kropp som utstrålar välmående och balans i livet. Detta ligger helt i linje med hur hållbarhetsbegreppet just nu breddas. En fysiskt aktiv person uppfattas vara hållbar och därmed seriös i sin framtoning.

Men samtiden förändras och vi med den. Vi har gått från att vara aktiva arbetare i ett produktionssamhälle till sittande tjänstemän i ett kunskapssamhälle. I en allt mer mentalt krävande livsmiljö har människan utvecklat en sittande livsstil. När WHO listar riskfaktorer för att dö i förtid kommer fysisk inaktivitet och stillasittande på fjärde plats efter högt blodtryck, tobaksbruk och högt blodsocker/diabetes. På femte plats kommer övervikt och fetma. Vi behöver komma bort från den marknadsstyrande kostdebatten och istället debattera de bakomliggande orsakerna till att nästan hälften av svenska folket är överviktiga och feta. Här kan en Hälso- och idrottsminister göra skillnad.

Den första svenska undersökningen om andelen rökare bland svenskarna gjordes 1946. Då rökte 50 procent av männen och 9 procent av kvinnorna i den vuxna befolkningen. Idag har Sverige den lägsta andelen rökare i en europeisk jämförelse. Rökandet minskar dessutom kraftigt bland svenska niondeklassare. Förr blev vi fysiskt trötta av vårt arbete där rökpausen gav återhämtning. Idag blir vi mentalt utmattade av vår livsstil som gör oss sittande. Vi ger oss själva en paus genom att surfa runt en stund. Stillasittandet har utvecklats till en pandemi som orsakar var 10:e dödsfall, dvs lika farligt som att röka. Sitta är det nya röka. Sitta hela dagen är det nya kedjeröka.

Det finns ett starkt samband mellan fysisk inaktivitet och alla stora folkhälsoproblem såsom hjärt- och kärlsjukdom, demens, Alzheimers sjukdom, typ 2 diabetes, metabola syndrom, vanliga cancerformer och depression. En mängd forskningsrapporter visar att fysisk aktivitet är den viktigaste friskfaktorn för att begränsa dessa folksjukdomar. Att resa sig från sittande till stående gör skillnad ända in på cellnivå. Nya grepp och ansatser behöver initieras:

– I framtidens skola kommer det behöva vara lika naturligt att skolans elever har stående undervisning som att de sitter i skolbänkarna. Extra resurser behöver tillsättas för att renovera och modernisera de svenska skolornas gymnastiksalar och skolgårdar. Forskning visar att koncentrationen förbättras, inlärningsförmågan ökar och mobbningen minskar när eleverna är fysiskt aktiva. Skolan når alla barn och ungdomar oavsett socioekonomisk situation och är därför en avgörande inspirationskälla för de mest utsatta.

– Morgondagens kontor kommer behöva bli mer dynamiskt för att lyckas inspirera till att fler står och går på jobbet. Regelverket för arbetsgivarens rätt att erbjuda friskvårdsbidrag till sin personal behöver förenklas. Dagens system är förlegat och används av dem som redan tränar. För att uppnå en avsevärt bättre effekt krävs en ökad individualisering.

– Bättre anpassning behöver skapas för alla generationer att ha en aktiv livsstil i sin närmiljö. Det handlar om att det ska finnas lättillgängliga cykelvägar och grönområden i nära anslutning till bostadsområden. Extra resurser behöver tillsättas för att renovera och modernisera Sveriges idrottshallar och idrottsplatser.

Nästan varannan svensk mellan 18-74 år tränar två gånger i veckan eller mer. Åtta av tio tränar för hälsans skull. Samtidigt uppger var fjärde att de inte tränar alls. I Folkhälsorapporten 2013 skattar 13% av Sveriges befolkning i åldern 16-84 år att de har en stillasittande fritid, dvs rör sig mindre än två timmar i veckan. Det är oroande att det finns ett direkt samband mellan individens socioekonomiska situation och hälsa/välmående, övervikt, medellivsläng, utbildning samt arbete. Hälsoklyftan blir djupare. Riksdagens Utredningstjänst har analyserat barns idrottande. De konstaterar att 45 procent av barnen som tillhör den högsta socioekonomiska gruppen är fysiskt aktiva minst en timme per dag merparten av veckans dagar. Bland barnen i den lägsta socioekonomiska gruppen är andelen drygt 30 procent.

Under de senaste åren har allt större fokus riktats mot de nya forskningsbehov som uppstått i takt med att vi lever i en ständigt föränderlig värld. Forskning visar att en person som är fysiskt aktiv tenderar att bli mindre deprimerad samt lida av mindre ångest och utmattningsdepression i jämförelse med andra. Den som istället är mer inaktiv riskerar i högre grad att drabbas av mental ohälsa. Det är inte en slump att barn och ungdomar som hamnat snett i samhället ofta kan relatera till en vändpunkt i livet i samband med att de börjat träna fokuserat tillsammans med goda förebilder. Förebildsprincipen är en avgörande faktor för att åstadkomma förbättring på lång sikt. Här behöver nu regeringen inta rollen som förebild för Sveriges beslutsfattare och lokala politiker runt om i landet.  

Om inget görs kommer Sveriges regering tvingas hantera konsekvenserna av sin passivitet när hälsoklyftan blir ännu djupare.

line
Eftersom det är en ganska krävande process att lyckas få fram essensen i ett budskap i en debattartikel är jag evigt tacksam att jag även denna gång fick hjälp ev experten Sten Haage som är partner i kommunikationsbyrån StrandbergHaage. Han inspirerade mig att mejsla fram mitt budskap med sina underfundiga kommentarer och kloka frågor. Tack Sten.

Min nya rapport Sitta är det nya röka hittar du här.

min tredje rapport är här: SITTA ÄR DET NYA RÖKA

TACK för alla glada heja-rop och fina hälsningar! Kul också att så många redan har hunnit skumma igenom rapporten och flera har till och med läst den ganska noga. Fortsätt gärna att återkoppla, särskilt om du får idéer eller ser fler vinklar du tror kan tillföra en fortsatt utveckling av innehållet.

Jo, jag tänkte berätta kortversionen om bakgrunden till själva titeln

Sitta är det nya rökaSå här tänker jag.

Förr blev vi fysiskt trötta av vårt arbete där rökpausen gav oss återhämtning
Den första svenska undersökningen om andelen rökare bland svenskarna gjordes 1946. Då rökte 50 procent av männen och 9 procent av kvinnorna. På den tiden kunde läkare rekommendera att man skulle börja röka i avkopplande syfte om man kände sig stressad. Idag har Sverige den lägsta andelen rökare i en europeisk jämförelse. Det är också glädjande att rökandet hela tiden minskar hos Sveriges niondeklassare. För 40 år sedan rökte 41 procent av grabbarna och 47 procent av tjejerna.

Idag blir vi mentalt utmattade av vår livsstil. Det gör oss sittande.
När SCB i slutet av 2013 släppte sin årliga statistikbok kunde de konstatera att när man blickar in i Sverige ur ett statistiskt perspektiv är den traditionella bilden av en medelsvensson med ”villa, Volvo och vovve” förändrad. Idag sammanfattas bilden bättre med villa, Volvo och en dator.

Vi har gått från att vara arbetare i ett produktionssamhälle till sittande tjänstemän i ett utbildnings- och kunskapssamhälle. I en allt mer mentalt krävande livsmiljö har vi utvecklat en sittande livsstil. Sittandes surfar vi oss ut i en global värld i ständig rörelse.

Idag har stillasittandet utvecklats till en pandemi som orsakar var 10:e dödsfall, dvs lika farligt som att röka.

Förr var vi rökare. Idag är vi sittare.