Förebilden is da shit

Det finns tre principer som bidrar till om man har en aktiv livsstil eller inte:

1. Förebildsprincipen
2. Närhetsprincipen
3. Tillgänglighetsprincipen

Den viktigaste maktfaktorn för vilken livsstil man kommer ha som vuxen präglas tidigt, redan vid 3-4 års ålder. Föräldrar och de vuxna förebilder som ett barn möter under sin uppväxt är därför helt avgörande kulturbärare, där hemmiljön är den viktigaste sändaren för hur man senare i livet kommer förhålla sig till sin kropp och rörelse, lek och aktivitet.

Allt för många vuxna har fruktansvärda minnen från uppväxtens idrottslektioner i skolan eller andra föreningserfarenheter som präglar dem genom hela livet. Minnen som skapat en negativ kroppsuppfattning och därmed bidragit till känslan av att man har en kropp som inte kan utmana sig och tänja på sina gränser. Barn som idag har blivit vuxna och som upplever olust av att använda sin kropp som en konsekvens av detta. Som idag har blivit föräldrar och därmed förebilder till sina egna barn.

Förebildsprincipen är ganska enkel att förstå eftersom vi vet att de förebilder vi har oavsett om vi är barn, unga, vuxna eller äldre inspirerar oss. En förebild gör oss nyfiken och inspirerar oss med sin personlighet. Vi har alla flera förebilder som vi tillåter inspirera oss och på olika sätt prägla oss genom hela livet. Medvetet eller omedvetet.

Att särskilt beakta detta som vuxen i förhållande till barn och ungdomar, dvs framtidens vuxna, kommer vara avgörande för människans överlevnad. Vi kommer prata mer om just detta i Almedalen nu på måndag. Välkomna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s