Makten och härligheten

Igår deltog jag i ett dialogsamtal hos Studieförbundet Vuxenskolan om morgondagens demokrati tillsammans med regeringens nyligen utsedda demokratiutredare Olle Wästberg. Han inledde tidigt med Där makten finns och där pengarna finns, där finns männen. Han vet och vi vet att detta är ett demokratiproblem.

I veckan lät Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin meddela att år 2016 kommer den nya regeringen vilja lagstifta om att svenska börsbolag ska ha minst 40 procent kvinnor i sina styrelser. Man vill sända en snabb signal till Sveriges börsbolag och hoppas nu att det sker en självrannsakan under 2015.

I publikationen Män och kvinnor i näringslivet 2013 (som SCB tagit fram på uppdrag av Regeringskansliet) konstateras att i en genomsnittlig styrelse är 23 procent kvinnor och 77 procent män. Rapporten visar på stora skillnader. Åtta av tio styrelser är mansdominerade, vilket innebär att mer än 60 procent av ledamöterna är män samt att var tredje styrelse har 100 procent män i sina styrelser.

I styrelser inom offentlig sektor och i civilsamhället är medelåldern fortsatt stabilt hög samtidigt som männen bibehåller sin starka position. I Sveriges största folkrörelse idrottsrörelsen visar fakta att hälften av specialidrottsförbundens styrelser är mansdominerade, dvs andelen män överstiger 60 procent, och att de flesta är i åldersspannet 46-60 år. 20 procent av förbunden har en kvinnlig ordförande.

Vid genomgång av ett flertal rapporter kan jag liksom många andra konstatera att det inte har hänt mycket under 2000-talet. Fler kvinnor når visserligen topp-positioner i organisationens ledning men dörren är fortfarande stängd till styrelserummen.

Det som är anmärkningsvärt i kvoteringsdebatten är att det sällan presenteras de bakomliggande orsakerna till att det ser ut som det gör. Jag tänker på det faktum att i sex av tio företag saknas det kvinnor i valberedningen. Hemska tanke, tänk om det går till så här…

Du sitter på ett årsmöte. Styrelsen är förstås där, någon av revisorerna och ett antal intresserade. De flesta har varit med i många år. De vet hur ett årsmöte fungerar. De kan och förstår vad det innebär med kontraproposition och sluten votering. Andra är med för första gången. De har skummat igenom möteshandlingarna, är nyfiket intresserade eller vill driva en specifik fråga. Medelåldern är relativt hög. Mötesordförande är (oftast) en man liksom de som presenterar de olika handlingarna som ska behandlas. Männen på årsmötet pratar oftare, längre och tidigare än kvinnorna. (Det visar rapporten Maktsalongen) Det som är gemensamt är att alla vill göra gott.

Årsmötet börjar gå mot sitt slut. Då dyker frågan upp. Den om val av valberedning. Den punkten på dagordningen som ska förberedas och beslutas av själva årsmötet. Ni som är närvarande tittar lite generat på varandra. Några trevande försök görs om det finns någon frivillig. De nya duckar. Så småningom nickar föregående valberedning och säger: Jo visst, vi kan ju det här efter alla år. Vi kan tänka oss att ställa upp ett år till. 

Morgondagens valberedning är en demokratiutmaning.

En reaktion på ”Makten och härligheten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s