2016 unnar jag mig ingenting

I en undersökning från december 2014 konstateras att varannan svensk unnar sig något minst en gång i månaden och 94% unnar sig något minst en gång om året. Den vanligaste anledningen till att unna sig handlar om att muntra upp sig i vardagen. Under vinterhalvåret kan det kännas som att det behövs något som piggar upp. Det är då unnandet ökar.

Trots att 57 procent av svenskarna känner sig nöjda efter att ha unnat sig, får så många som var fjärde kvinna och var femte man skuldkänslor.

Det faktum att svenskar är de i Europa som främst får dåligt samvete av att spendera något extra på sig själv är en indikation på att vi skulle behöva ompröva själva unnandet.

Jag tror inte på att unna mig. Det ligger för mycket dåligt samvete i unnandet och jag hatar att ha dåligt samvete. Därför har jag vant mig av med det. Det är rätt enkelt faktiskt.

Att unna mig låter som ett misslyckande. Det goda i livet är jag inte värd, inte förrän jag har jobbat grymt hårt, tränat maniskt och fått diplom som Supermorsa. Men så orkar ju ingen ha det. Det är då unnandet börjar. Man unnar sig lite ledighet, en bulle till kaffet, ett glas vin. Man unnar sig en chokladbit, några timmar på stan och nya kläder. Ofta försvaras unnandet av ”det här är jag värd”. Som om ingen annan skulle tycka det.

I dag unnar jag mig ingenting. Jag bara tar. Bara gör. Känner jag för att vara ledig, försöker jag se till att bli det. Är jag hungrig, äter jag. Är jag sötsugen, snaskar jag. Är jag lat, latar jag mig. Är jag träningssugen, tränar jag. Är jag inte träningssugen, låter jag bli.

En av de största vinsterna med att ha lämnat unnarlivet bakom mig är att jag tydligare känner vad jag innerst inne vill. När jag unnade mig gjorde jag ofta något jag inte riktigt godkände. Nu när allt är tillåtit är unnandet så avdramatiserat att det inte är något unnande längre. Det är bara saker jag gör för att jag gillar det.

Satsar man på människorna kommer kvalitén

Vi vill ha fler kunder. Vi vill göra bättre affärer. Vi vill bli bäst. Av någon anledning hamnar jag ofta som föreläsare eller strategisk rådgivare i organisationer som vill undersöka varför de inte lyckas med sina kvantitativa tillväxtmål. Jag möter små, stora och jättestora organisationer som under flera år har haft målet att växa eller förbättra sina affärer, men inget har liksom hänt. Lite kanske i rätt tillväxtriktning, men inte det där lyftet man hoppats på.

Styrelsen och ledningen har gjort sin bedömning att genom konkreta och tydliga kvantitetsmål om och hur många procents tillväxt man förväntar sig så ska det skapa en sporrande tillväxtkultur hos medarbetarna. Det följer ju också helt naturligt att en styrelse beslutar om VAD man ska uppnå. Därefter vill man visa på förtroende och tillit till teamet inom organisationen att lösa HUR det ska gå till. Att det med automatik ska leda till att alla ska känna sig sporrade att lyckas.

Jag kan på ett sätt förstå varför man vänder sig till mig. Den förändringsresan som genomfördes i Friskis&Svettis under mina tolv år som generalsekreterare var fantastisk. Från 200 000 medlemmar till 550 000 medlemmar. Men jag kan avslöja att det inte var de tydliga ramverken och kvantitativa målen som gjorde att vi växte. När jag började fanns det ett antal kvantitativa tillväxtmål som riksorganisationens styrelse hade beslutat om. På några år skulle vi växa från 200 000 till 400 000 medlemmar. Då, år 2000, insåg jag att när alla himlade med ögonen när den siffran nämndes var det någonting grundläggande fel. Vi beslutade därför att stryka det målet. Istället vände vi blicken inåt in i organisationen och började jobba jäkligt hårt med organisationens insida. Med kulturen, värderingarna och den egna identiteten. Vi fokuserade under lång tid på mångfalden av människor och deras olika uttryck för att vilja utveckla idén.

Så jag är tveksam. Det är inte alltid de tydliga ramverken och de kvantitativa tillväxtmålen som sporrar och utmanar. Det stora sker oftare i det lilla och det börjar alltid i ledarskapet. Satsar man på människorna kommer kvalitén. Då brukar det hända grejer med kvantiteten.