Bye, bye stuprör!

Vi i Sverige är världsbäst på att arbeta i stuprör. Så inledde socialminister Annika Strandhäll sitt inledningsanförande på konferensen Livsplats Sverige i augusti. Och kanske är det så, att stuprören har blivit en konsekvens av de förändringar som sker i arbetslivet. Att den omställning av arbetsmarknaden som vi är inne har skapat en sådan samhällsstruktur.

Att arbeta i stuprör är förstås ett alternativt arbetssätt i en organisation. I perioder kanske till och med nödvändigt. Men frågan är om det över tid genererar en utvecklande verksamhet, god lönsamhet, hållbara medarbetare och inspirerade chefer? Svaret på den frågan är enligt min uppfattning, nej. Snarare är det så att den interna konkurrensen ökar, prestigen förstärks, cheferna blir utförare istället för ledare och att organisationen går raka vägen in i förvaltning istället för utveckling och förbättring.

Om man vill lämna ett stuprörsbeteende behöver var och en börja stretcha sina invanda tankebanor. Man behöver träna hjärnan.

  1. Ledningen behöver sluta att leda genom kvantitativa mål och kravställande resultatrapporter som drivkraft och istället börja leda människorna.
  2. Styrelsen och högsta ledningen behöver genomföra en förflyttning av sin organisations kultur. Från kontrollerande chefer till möjliggörande ledare.
  3. Ett kontrollerande beteende hänger tätt ihop med rädsla av att tappa kontrollen. Att få träna på att lära sig mer om sig själv genererar mer modiga och initiativrika ledare och medarbetare.
  4. En uppbyggd och trovärdig internkommunikation ger insatta och kunniga medarbetare. Effekten blir att känslan av sammanhang förstärks.
  5. Organisationens språk styr kulturen, dvs hur man pratar med varandra och framför allt om varandra. Att tillsammans arbeta fram organisationens interna parlör gör stor skillnad. Effekten blir en starkare gemensam värdegrund.

Bye, bye stuprör! Välkommen ett nytt mindset i arbetslivet!

Bye, bye hierarkier!

Nya sätt att jobba gör att det numera går att definiera två huvuduppgifter i arbetslivet. 1. Vi ska sköta vårt jobb och 2. Vi ska komma med förslag på hur jobbet och verksamheten kan utvecklas.

Känslan av att faktiskt kunna påverka den egna arbetssituationen kommer göra att det totala välmåendet ökar. Effekten blir ett levande och aktuellt förbättringsarbete i organisationen vilket gör att humankapitalet växer, lönsamheten ökar och leendena blir fler.

När man lämnar en traditionell hierarkisk maktordning behöver var och en börja stretcha sina invanda tankebanor. Man behöver träna hjärnan.

  1. Chefer behöver inte fler föreläsningar om ledarskap, de behöver istället lära sig mer om sig själva. En modern ledare är trygg i sig själv och har god självkännedom.
  2. Chefer behöver sluta att leda genom styrdokument och kvantitativa mål som drivkraft och istället börja leda människorna.
  3. Vi går från att prata personal och tjänstemän till att prata medarbetare. Eller något annat fiffigt som säger vad man vill att människorna ska åstadkomma och som passar organisationens kultur.
  4. Vi går från att leda med kontroll till att leda genom att bygga förtroende och tillit. En modern ledare är en möjliggörare för sina medarbetare.
  5. Vi går från tyckarkultur till kunskapskultur. Med det menas att vi går från att lägga energi på att tycka om vad som borde göras till att åstadkomma konkret handling baserat på kunskap. Med en kunskapsbärande kultur utvecklas organisationens trovärdighet.

Bye, bye hierarkier! Välkommen ett nytt mindset i arbetslivet!