Det kunde lika gärna gått åt skogen

Jag lägger på luren. Känner mig alldeles varm i magen efter intervjun med en journalist som ska göra ett reportage om jubilaren Friskis&Svettis 40 år. Det blev ett bra samtal. Trots att det började med en missuppfattning.

Inledningen blev nog inte vad journalisten hade tänkt sig. Hon sa något i linje med att ”under dina tolv år skedde ju en fantastisk utveckling men det känns som att det var en ganska lätt resa”.

Spontant nästan avbryter jag henne. ”Lätt? Det var skitsvårt.” Jaha, säger hon lite överraskad. Intressant, då tar vi intervjun utifrån det istället.

Dagen därpå märker jag att jag funderar vidare. Särskilt på uppfattningen jag mött från så många, det där om att det skulle varit lätt.

Jag skulle säga att det finns två myter om varför Friskis&Svettis växte från 200.000 till 550.000 medlemmar under min tid som generalsekreterare.

”Det berodde på den stora hälsotrenden.” Det är den första myten.

Tror man det, vet man inte i vilken form Friskis&Svettis var i början av 2000-talet. Ganska otränade kan jag berätta. Med nästan 100 procents säkerhet kan jag säga att det inte skulle ha gått så bra som det gjorde om vi fortsatt på samma väg. Hade det varit enkelt skulle väl hela idrottsrörelsen fått fler medlemmar, istället för färre?

Sanningen är att vi valde en ny strategi för ett fördjupat förbättrings- och förändringsarbete.

Myt nummer två: ”Det är enkelt när det finns så mycket ideellt engagemang.”

Tror man det har man ingen aning om vad det innebär att leda människor med så olika drivkrafter som i Friskis&Svettis. Människor som vill så väldigt mycket.

I stället för två enkla myter; här är tio svåra åtgärder som utvecklade Friskis&Svettis själ och hjärta under åren 2000-2012, tio punkter som gjorde stor och sann skillnad för väldigt många människor.

Vi bestämde oss för att:

  • utveckla kulturen med hjälp av ett grundligt idé- och värdegrundsarbete i hela organisationen. Åtta processledare genomförde utbildningsdagar i över 100 föreningar i nio länder under fem års tid. Över 11.000 böcker om Friskis&Svettis värderingar delades ut. Den konsekventa och uthålliga arbetsprocessen skulle visa sig skapa en generös och prestigelös samarbetskultur.
  • stärka organisationens gemensamma uppdrag genom en föreningsdemokratisk storstädning av samtliga gemensamma styrdokument (stadgar, villkor för varumärket, regler och rekommendationer etc) samt deras inbördes relation till varandra.
  • utveckla organisationens unika kompetens genom att hålla rådslag tillsammans med föreningarna och göra regelbundna vägval i syfte att avgränsa vad Friskis&Svettis skulle erbjuda och inte erbjuda.
  • etablera ett systematiskt arbetssätt för omvärldsanalys av kommande förhållningssätt till träning, både nationellt och internationellt. Eftersom vi därmed visste vad människor skulle efterfråga fick vi ett mentalt försprång.
  • genomföra en intern förflyttning från tyckarkultur till kunskapskultur. Friskis&Svettis har alltid byggt på kunskap.
  • förflytta fokus och arbetssätt från kvantitetsmål till kvalitetsmål. Med högsta kvalitet i alla sammanhang kommer kvantiteten.
  • hylla och utveckla den egna ledar- och tränarutbildningen. Det var den som skulle hålla ihop organisationen i takt med att vi växte.
  • sätta lusten till sitt uppdrag i centrum hos varje individ. Om inte lusten finns, finns ingen möjlighet till utveckling.
  • bejaka den avgörande betydelsen när alla ges möjlighet att uppleva och känna att man påverkar och gör skillnad i ett större sammanhang. Det stora sker inte på en riksorganisation utan i varje unikt möte med varje medlem. De framgångsrika konventen blev riksorganisationens sätt att samla tusentals deltagare i syfte att inspirera var och en i sitt uppdrag, oavsett roll i föreningen.
  • medvetet gå från en kunnig och kompetent jympaorganisation till att bli ledande inom träningsbranschen.

Jag kan inte tycka att det var en enkel resa. Det hade faktiskt lika gärna kunnat gå åt skogen.

Träna hjärnan på att chilla

Samtiden förändras och vi med den. Förr blev vi fysiskt trötta av våra arbeten, idag blir vi mentalt utmattade av vår livsstil. I den tid vi lever i idag prövas människans biologiska system. Det går att likna vid ett vetenskapligt experiment. Ett experiment som ingen med säkerhet kan svara på vad det kommer att leda till för mänskligheten om låt säga 5, 10….ja, 50 år. Men det vi vet är, att en överhettad hjärna i en understimulerad kropp blir över tid helt förödande för kroppens ekosystem.

Hjärnans plasticitet formas allt eftersom man ställer nya krav på den. Tack vare hjärnans förmåga att anpassa sig kan vi genom hela livet lära oss nya förmågor och förfina våra färdigheter. När du klarar av något nytt upplever du välbehag och dopaminhalten ökar. Det förbättrar kommunikationen mellan nervceller och synapser i hjärnan. Att leva med multitasking som livsstil utmanar hjärnans ekosystem. Hjärnan stimuleras av att under intensiva perioder utmana sin simultankapacitetsförmåga. Man blir allert och fokuserad. Men när det får pågå dygnets flesta timmar blir hjärnan istället ineffektiv och får svårare att prioritera. Vi blir digitalt utmattade.

En hjärna med multitasking som livsstil behöver därför balanserar med en kropp som får vara i regelbunden rörelse. När din kropp rör på sig rensas kroppens stresshormoner bort och din hjärna får återhämtning. Fysisk aktivitet, motion, idrott, träning och tävling stärker hjärnan långsiktigt genom att hjärtat pumpar mer syre och näring till hjärnan. Välbefinnandet ökar och sömnkvaliteten förbättras.

Det finns ett samband mellan livsstil och telomerlängd. Vi är nu inne på kromosomnivå. År 2009 tilldelades Elizabeth Blackburn Nobelpriset i medicin för upptäckten av enzymet telomeras. Telomeras är ett enzym som skyddar kromosomerna och om man lyckas hålla de skyddande ändarna på kromosomerna (likt ändarna på ett skosnöre) långa och fina så länge som möjligt ökar möjligheterna att få en frisk ålderdom. Genom en hälsosam livsstil slits telomererna ned lite långsammare och de kan även repareras i någon mån. Blackburn menar att om man i perioder fokuserar hela sin uppmärksamhet på sig själv, tränar lagom och äter hälsosam mat kan telomererna skyddas. Det här är enkla råd som gör skillnad ända in på cellnivå.

Genom att både toppa och chilla din hjärna blir du över tid hållbar. Troligen behöver du träna mer medvetet på själva chillandet. Det handlar sällan om att planera in mindfullnes i ett redan hektiskt livspussel utan snarare om att försätta dig i sköna sammanhang som du vet att du mår bra av. Att bjuda kroppen på träning du gillar är helt enkelt en bra investering för din hjärna.

Bye, bye digital utmattning. Det är dags att börja träna hjärnan på att chilla.